Vill inte se honom såhär, det gör så fruktansvärt ont i mig och jag blir så ledsen av att han ska må som han gör..
Jag och mamma var uppe hos dom nyss men han bara ligger, han är inte sig lik så ska han inte vara :(
Det är inte han utåt sett men innerst inne är det han och jag undrar verkligen hur han känner och hur han tänker. Hur känns det här för honom? Varför skulle det här hända?

Mamma fick ett samtal tidigare det var därför vi åkte upp, det kanske inte finns så mycket tid kvar...
Det kanske inte blir som vi hade hoppats.
Det är bara en enda väntan nu för vi har redan facit i hand..

Just nu känns mycket så orättvist, varken hon eller han förtjänar det här...
Så otroligt fina människor som alltid funnits där för mig..
När den dagen kommer som vi är rädda för kommer inget bli som förr men vi måste vara starka.
Det vet jag att han vill att vi ska vara...

//förstår inte