Det är konstigt egentligen man har ju alltid uppskattat sin mamma men det är nu när man blir äldre man verkligen inser hur mkt hon har ställt upp för en själv och man känner verkligen uppskattning på ett annat sätt.
Jag själv vet inte var jag skulle vara idag om jag inte hade haft en sån underbar mamma,
hon har verkligen ställt upp för mig och i mina ögon finns det ingen bättre.
Jag har nog inte varit den lättaste dotter att ha och göra med det vet jag
och det finns mkt jag ångrar, som jag önskar jag kunde få ogjort.
Men min mamma har ALLTID funnits där och det är jag extremt tacksam för.
Jag har skrikit, gråtit, slängt saker omkring mig, varit så fruktansvärt arg men ändå så kramar mamma om  mig just då
och säger att hon älskar mig.
Hur skulle man själv känna om någon skrek åt en när man bara vill den personen väl..?
Man vill ju sällan inse att hon har rätt heller även fast man vet att hon har det.
Jag har många sådana exempel att ta då min mamma haft så rätt om något men jag har varit så extremt envis och försvarat en person eller en situation. Jag förstår ännu idag inte varför. Visste ju hela tiden att hon hade rätt...

Åhh, finns så många minnen från när jag var liten, platser, dofter och musik :)
Vi hittade alltid på så mycket och jag saknar vissa saker mer än andra.
Ibland önskar man att man kunde gå tillbaka till då man var riktigt liten då man inte hade alla bekymmer och hade man
något som man tyckte var riktigt jobbigt så gick man till mamma och hon tröstade.

Som sagt det är nu som jag verkligen inser hur mycket min mamma gjort för mig och jag är henne evigt tacksam!
Tack för att du finns. Älskar dig!